Jan 152012
När jag var liten älskade jag vaniljsås! Jag älskade det så förbannat mycket att min farmor brukade ge mig det i julklapp och/eller födelsedagspresent tillsammans med en chokladkaka. När hon gjorde äpplepaj så vispade hon upp ett extra paket vaniljsås bara för mig!
Brukade även sova över hos henne när jag var liten, och eftersom jag själv inte bodde i stan så tyckte jag väldigt mycket om att åka spårvagn. Så dagen efter att jag sovit en natt där så åkte vi spårvagn i flera timmar. Överallt var vi! Jag ville även högt upp, så farmor kom med idén att vi skulle åka över Angeredsbron! Dessvärre går det ju inga spårvagnar på den bron, så det fick tyvärr bli buss men jag godkände även det efter ett tag.
Älskade att åka omkring med farmor sådär på tu man hand. Åka en spårvagn dit, gå in på ett café, hoppa på en spårvagn som går någon helt annanstans osv.
…
Pappa ringde mig halv 9 igår morse och berättade att farmor var rätt illa ute, hon var nästan inte kontaktbar längre och andades väldigt tungt och att vi borde vara beredda på att hon skulle gå bort om 1-3 dagar om inte antibiotikan fungerade. Här kände jag hur jag började må dåligt inombords så jag gick upp och tog en dusch på nästan en timme; tänkte ditten, tänkte datten. Mindes det, mindes detta och så vidare. Finns ju inga gränser på hur tankarna börjar gå fram och tillbaka vid situationer som denna.
Halv elva ungefär ringde pappa igen med gråten i halsen och sa att farmor snabbt försämrades och inte var kontaktbar längre. Jag väckte älsklingen och åkte till sjukhuset. Var där strax efter 11 och mötte upp syrran på parkeringen. Mamma, pappa och faster Annica var redan där. Syrrans pojkvän Daniel dök upp kort därefter.
Väl inne hos farmor så såg det ut som om hon sov väldigt tungt men inget kunde väcka henne. Hon kunde andas in rätt så lätt, men andas ut var tungt och hennes kropp fick kämpa. Vi var där nästan två timmar. Enligt läkare som pappa pratade med så orkade inte farmors kropp längre och bekräftade de 1-3 dagar som de nämnt innan.
13.38 ringer pappa igen och säger att farmor är död. Så mycket för 1-3 dagar… snarare 1-3 timmar.
Men hon somnade in lugnt och försiktigt, utan smärta eller panik. Hon förtjänade en lugn sista stund, hon har varit så envis och stark i många år mot t.ex. astma och KOL men idag orkade hon inte längre.
Hon kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.
Tack för alla paket vaniljsås jag fick i julklapp. Tack för att vi åkte runt hela staden med spårvagn bara för att jag tyckte det var häftigt. Tack för att du var min farmor i nästan 26 år.
Vila i frid, nu har du inte ont längre. Vi ses i Körsbärsdalen.
