Ibland känns det som om man har utforskat vartenda hörn av Spotify och det ”finns inget att lyssna på!”
Det finns hjälp för detta syndrom nu, och det heter tunigo och är enklare än någonsin.
Jag har inte provat denna så länge, bara en sisådär 10 minuter, men gillar det ändå.
Check it out vettja!
Ungefär kl 03.30 idag avled min helt underbara morfar Rolf på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg.
Han har i år kämpat mot cancern och blev i stort sett friskförklarad, men plötsligt blev han snabbt sämre och lite mer än 3 veckor senare så förlorade han striden.
Jag mottog nyheten precis efter jag anlände till mitt jobb i morse, så jag var där och vände hemåt i stort sett omedelbart för att kasta mig in i min älskade Jennys famn då hon låg hemma i sängen. Jag har aldrig gråtit så mycket som jag gjorde idag.
Tänker väldigt mycket på min mormor Anita idag också. Hon är en oerhört stark kvinna som trots att de varit gifta i 56 år (mer än dubbla min livslängd!) är väldigt samlad och lugn. Självfallet är hon mer än kopiöst ledsen, men jag är klart imponerad!
Under de absolut flesta av mina levnadsår i Landvetter bodde jag i en flerfamiljsvilla. Mina morföräldrar på undre plan och min familj på den övre (självklart hade vi separata ingångar och sånt). Den levnadsvarianten gjorde att jag såg mina morföräldrar i stort sett varenda dag. Man gick dit efter skolan, grillade med dem om sommaren osv… vilket gör att detta kändes extra tufft naturligtvis.
Jag älskar min morfar, och är stolt över honom. Jag har inte ett enda minne av honom arg eller så, bara positiva saker som när vi spelade fotboll eller ”boxades” i köket.
Du var den bästa morfar jag kunnat ha och en av de snällaste människor jag någonsin träffat. Jag hoppas du finner frid.
Efter många om och men så har jag nu beställt ett studiokit ”för nybörjare”.
Det blev ett Visico VE-200 med radiosystem VS604
Jag har egentligen inte varit så sugen på att fota studio förrän tills för kanske ett halvår sedan och när jag fyllde år i Januari så passade jag på att önska mig presentkort så jag kunde köpa mig blixtpaketet.
Blixtpaketet var slut hos butikens internetlager, men när de väl kommer in ska jag plocka upp det från butiken direkt så jag slipper postens extra fraktdagar.
Det ska bli riktigt roligt att få testa något nytt, och min kära Jenny kommer få bli försökskani… erhm, försöksmodell.
Såhär på natten kan det vara kul att skratta loss litegrann.
Jag garvade hejdlöst åt några stycken, men de allra flesta är rätt lattjo. 
Så, en liten recension på en norsk film – hör och häpna!
Filmen heter Trolljegeren, men kallas vanligtvis för The Troll Hunter och är inspelad 2010.
Några ungdomar från en norsk högskola åker ut för att göra ett reportage kring att en björn siktats i ett tätbefolkat område. Dock ryktas det om att en tjuvskytt förföljer jaktlaget som är utskickat för att fälla björnen, och ungdomarna siktar därför sig in på att få en intervju med honom (vem de senare får reda på heter Hans).
Hans visar sig vara en skum människa som inte vill prata med någon alls, speciellt inte framför kamera. Hans är borta hela nätterna och sover på dagarna, och en kväll när Hans ger sig av följer de efter honom långt in i de norska skogarna.
Innan de vet ordet av befinner de sig ensamma i skogen och då får de höra mystiska ljud och ljusblixtar bland träden, och de är mitt i en trolljakt, och Hans jagas av trollet!
I Cloverfieldanda får ungdomarna sedan följa med Hans på hans jakter, då det visat sig att trollen har gått från sina revir och Hans ska ta reda på varför.
Klart sevärd film med förvånansvärt snygga datoranimationer.
Trailer:
Okej, den här filmen är bra. Riktigt bra!
Under andra världskriget försvann närmare 300 svenska soldater, och detta är berättelsen om 6 av de soldaterna. Efter en blöt kväll vid vägspärr 83 mot norska gränsen blir två svenska soldater nyfikna och vill se tyskarna som lagt Europa under sina fötter, land efter land. De båda hamnar i onåd och skjuter mot tyskarna vilket naturligtvis inte är bra och blir sedermera fångade.
En av soldaterna, Sven Stenström, är bror med sitt eget befäl, Aron Stenström. Aron har även flera gånger åkt i över gränsen och armerat 8 stycken broar som ska sprängas vid en eventuell tysk invasion – och samma sekund han inser att hans bror är borta vid en inspektion av vägspärren ger han sig av tillsammans med 3 andra för att leta reda på dem.
Väl i skogen där de svenska soldaterna hamnade i eldstrid med nazisterna hittas inte Sven, men dock hans kamrat bunden till ett träd, misshandlad, plågad och torterad till döds. Aron ger sig av för att hitta sin bror som han är övertygad om fortfarande är vid liv.
Filmen är ganska exakt 2 timmar lång, och är inte actionfylld hela tiden, men den blir heller aldrig tråkig.
Smarta kommentarer, både när- och eldstrid fulla med detaljer, lömskt spel och självklart en del kärlek blandas smart för att bygga upp en känsla. Man märker även att de svenska soldaterna inte är mer än människor då man får följa dem nära inpå och se hur paniken antingen lamslår dem eller får dem att göra totalt ologiska handlingar.
Ett extra plus är att filmen inte fått en enda krona av Svensk Filmindustri för att kunna spelas in, utan teamet bakom filmen har själva fått leta investerare och sponsorer. Starkt! Tyvärr kanske det är så man måste göra för att kunna spela in en bra svensk film? För Gränsen är bra. Riktigt bra!
Tycker du om filmer som Stalingrad och Enemy at the gates? Isåfall kommer du älska denna.
Trailer:
Efter att ha funderat några dagar på att eventuellt dela in galleriet efter enkla kategorier, bestämde jag mig helt enkelt för att reducera antalet bilder till det färre och hellre publicera de bästa bilderna istället för de som blev ”lagom bra”.
Jag tog bort många fler bilder än jag la till, men några nya blev det allt!
Tänker göra proceduren kort.
Idag blev jag 25 år gammal, alltså hälften till gubbe. Som tradition på jobbet ska detta naturligtvis synas och såhär såg det ut på jobbet när jag kom dit i morse:
Bara för en liten stund sedan åkte mina föräldrar då det varit här och grattat mig med bland annat semlor. Det blev årets första, och jäklarimig vad go den var!
Hade Jennys mellan-lillebror Joakim på övernattning hela helgen och vi hade det grymt skoj!
På fredagen gjorde vi inte så värst mycket, hälsade på Tompa och bara hade det allmänt trevligt. Senare på kvällen hyrde vi ett gäng filmer; Valhalla Rising (värdelös), Kick-Ass (grym som fan) och Black Death (helt okej).
Vi såg Valhalla Rising och Kick-Ass samma kväll.
Lördagen däremot var mer innehållsrik.
Började med att vi först hämtade minstingen Jesper i Landvetter för att sedan dra till Backaplan för att hitta en ny sänglampa till oss. Eftersom alla lampaffärer tydligen stänger tidigare än alla andra butiker på lördagar, fick det bli att vi gick in på Jysk och där hittade vi en stilren, enkel vanlig lampa med E27-sockel. Men den levererades utan glödlampa, så vi gick in till Coop och där fann vi en mysig liten ”nattlampa” som bara ligger på 15W så den lyser svagt men sådär härligt varmt. Tyvärr var köerna brutallånga så vi tänkte använda deras Express-shoping dvs, man går runt och blippar av alla varor själv för att sedan checka ut (det var inga köer på de kassorna alls), men det visade sig att man var tvungen att anmäla kortet för detta, så jag fick gå tillbaka hela vägen till deras kundservice för att stå några minuter i kö.
När detta väl var avklarat var det faktiskt löjligt enkelt att använda ”pistolen” och fixa alla köp själv. Så trots att jag fick knalla fram och tillbaka, stå i kö för att anmäla mitt kort, gå tillbaka, hämta ”pistolen”, gå in i butiken och lokalisera resten av gänget, lagra varorna, checka ut och betala så var vi färdiga före dem som ställde sig i kö ungefär samtidigt som vi bestämde oss för att använda expressen.
Från backaplan åkte vi direkt till Mölnlycke Bowling för att spela loss i två timmar! Första timman var vanlig bowling, andra timman var vi helt ensamma med musik och UV-ljus. Rätt skoj faktiskt, synd bara man inte såg pilarna i banan. 
Anyway, jag hade flest poäng när vi slutade men maskinen räknade hur som helst. Joakim fick ner 9, men den räknade 5. När han sen fick ner sista käglan, räknade maskinen 2… så vi slutade gå efter det resultatet efter det.
Därpå stod det restaurangmat på schemat och vi gick in till På Hörnet i Mölnlycke Centrum och åt gott för att sedan köra hem Jeppen och Joakim följde med hem till oss för att sova över ytterligare en natt och vi såg på filmen Black Death.
Ibland behöver man få gnälla av sig, bara för att få det överstökat.
Min gnäll-lista för dagen:
Har hört att Audi A2 inte har världens bästa bussningar. Och det verkar stämma. Var dag när jag är ute och kör så klonkar det i bilen. Inte så mycket, men tillräckligt för att göra mig irriterad eftersom jag alltid tycker det är surt att behöva lägga ut pengar på reperationer.
Tänk såhär. Du är trött. Går planlöst ut mot garaget, öppnar dörren och möts av odören av cigarettrökt då något pucko rökt inne i garaget. Fy fan säger jag. Rök utomhus för fan! Det stinker ju apa!
Blinkersen trasig? Lathet eller enkel dumhet? Oavsett är det så fruktansvärt irriterande när bilister inte blinkar när de är ute och kör i trafiken. Speciellt när man står i en korsning och blinkar vänster. Bilen som kommer från vänster (och som man väntar på ska köra förbi för att kunna köra ut) svänger av i samma korsning precis bredvid dig. Ska det vara så jävla svårt att visa mig att du ska svänga så jag slipper stå där som ett tappat fån? Skärpning!
På väg till jobbet idag såg jag 2 situationer som mycket väl hade kunnat bli trafikolyckor om inte den ena föraren hade varit uppmärksam nog. Självklart var det när folk inte blinkade. En gång i en korsning och en gång när en förare skulle byta fil.
Händer detta bara i Göteborg? Körde från London till Göteborg i somras, och man märkte snabbt att ju närmare hem man kom, desto mindre blinkande
