Efter några dagars funderingar så började Jenny planera för att sovrummet och kontoret ska byta plats. Detta med anledning av att sovrummet låg vägg i vägg med dels trapphuset och dels grannarnas vardagsrum, och med en familj med några tonårsdöttrar så är det inte alltid så lätt att få sin sömn. Plus att tjejerna ofta går ljudligt i trapphuset så det ekar i hela huvudet.

 

Sagt och gjort, efter att jag kom hem från jobbet i måndags så började vi nästan direkt bära ut alla möbler och sånt ur kontoret, de fick mellanlanda lite varstans i lägenheten medan vi flyttade möbler och annat från sovrum till gamla kontoret efter att det blev städat och våttorkat därinne.

Sedan var det kontorsmöblernas tur att åka in i gamla sovrummet, tillsammans med bäddsoffan i gästrummet, så nu har den blivit en barnkammare inför kommande tillökning av familjen. :)

Vi kunde inte heller hålla oss, så vi monterade faktiskt ihop spjälsängen också, även om det är ett par månader kvar. Den är begagnad, men det syns inte. Så jäkla fint skick är den i. Sängkläder och sånt ska till naturligtvis.

 

Idag åt vi även första semlan för året, den var jättegod! Köpte den på Cederlöfs lilla filial i Allum bredvid ICA. 30kr/st men det var de värda. Riktigt goda. Om jag ska nämna någon nackdel så var mandelmassan såpass lös att den rann ut ur semlan när man tagit ett bett, och det var väl inte riktig okej tycker jag. En semla ska fasen hålla ihop tills jag vill ta en tugga till.

 

Snön ligger fortfarande kvar sedan häromdan, och nu snöar det faktiskt igen. Inte alls mycket, men tillräckligt för att det ska synas.

 

Sov för länge idag, vaknade alldeles efter kl 13, men det var kanske just det jag behövde. Ni förstår, ända sedan i måndags har jag känt mig dålig och jag låg hemma i feber i tisdags och onsdags. De andra dagarna kände jag mig tillräckligt frisk för att gå till jobbet, men jobbade bara halvdagar eftersom jag känt mig disorienterad och okoncentrerad i och med farmors bortgång. Jag valde att gå halvdagar, för då hinner jag gå halva dagen på jobbet och tänka på annat. När anhörig har gått bort så har man rätt att ta 10 dagar enligt ”Egen angelägenhet”, vilket jag gjorde. Resten av min familj har också varit dåliga, det är bara älsklingen som hållt sig frisk. Vi andra snappade väl upp något på sjukhuset antar jag för vi hade samma symptom hela bunten.

Igår kom även dödsannonserna ut i tidningen, jag och syrran har satt in en egen annons med våra respektive för att ”visa oss lite extra”, även om vi stod med på ”huvudannonsen” också. De blev jättefina!

 

Vi har även hämtat ut vår bil från skadereperationen som blev nödvändig då Jenny blev påkörd när en lastbil skulle byta fil (där Jenny låg). De hade riktat plåten och jag måste ge Mechanum en eloge för där anställer de plåtslagare som fan vet vad de gör! Plåten var rejält tilltygad, men det räckte med en riktning och en duktig lackerare så nu syns det inte att det varit en skada där. Bra jobbat!

 

snöiga bilar på parkeringen

Snöiga bilar på parkeringen

Idag kom även snön, och inte lite heller! Som synes på bilden så har det kommit ett gäng centimeter, men när det slutade snöa hade det nog kommit iallafall 10-12cm, men tyvärr var det ungefär en plusgrad så det var lite halvslaskigt och tung snö som låg kvar. Molntäcket höll på att spricka upp så vi får hoppas att det blir minusgrader och att det ligger kvar iallafall ett par dagar.

 

Nu ligger hjärtat i badet och jag ska se om jag inte kan hämta mig lite glass i frysen som vi kan dela på. Over and out!

 

När jag var liten älskade jag vaniljsås! Jag älskade det så förbannat mycket att min farmor brukade ge mig det i julklapp och/eller födelsedagspresent tillsammans med en chokladkaka. När hon gjorde äpplepaj så vispade hon upp ett extra paket vaniljsås bara för mig!

 

Brukade även sova över hos henne när jag var liten, och eftersom jag själv inte bodde i stan så tyckte jag väldigt mycket om att åka spårvagn. Så dagen efter att jag sovit en natt där så åkte vi spårvagn i flera timmar. Överallt var vi! Jag ville även högt upp, så farmor kom med idén att vi skulle åka över Angeredsbron! Dessvärre går det ju inga spårvagnar på den bron, så det fick tyvärr bli buss men jag godkände även det efter ett tag.

Älskade att åka omkring med farmor sådär på tu man hand. Åka en spårvagn dit, gå in på ett café, hoppa på en spårvagn som går någon helt annanstans osv.

 

 

Pappa ringde mig halv 9 igår morse och berättade att farmor var rätt illa ute, hon var nästan inte kontaktbar längre och andades väldigt tungt och att vi borde vara beredda på att hon skulle gå bort om 1-3 dagar om inte antibiotikan fungerade. Här kände jag hur jag började må dåligt inombords så jag gick upp och tog en dusch på nästan en timme; tänkte ditten, tänkte datten. Mindes det, mindes detta och så vidare. Finns ju inga gränser på hur tankarna börjar gå fram och tillbaka vid situationer som denna.

Halv elva ungefär ringde pappa igen med gråten i halsen och sa att farmor snabbt försämrades och inte var kontaktbar längre. Jag väckte älsklingen och åkte till sjukhuset. Var där strax efter 11 och mötte upp syrran på parkeringen. Mamma, pappa och faster Annica var redan där. Syrrans pojkvän Daniel dök upp kort därefter.

Väl inne hos farmor så såg det ut som om hon sov väldigt tungt men inget kunde väcka henne. Hon kunde andas in rätt så lätt, men andas ut var tungt och hennes kropp fick kämpa. Vi var där nästan två timmar. Enligt läkare som pappa pratade med så orkade inte farmors kropp längre och bekräftade de 1-3 dagar som de nämnt innan.

13.38 ringer pappa igen och säger att farmor är död. Så mycket för 1-3 dagar… snarare 1-3 timmar.

Men hon somnade in lugnt och försiktigt, utan smärta eller panik. Hon förtjänade en lugn sista stund, hon har varit så envis och stark i många år mot t.ex. astma och KOL men idag orkade hon inte längre.

 

Hon kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.

 

Tack för alla paket vaniljsås jag fick i julklapp. Tack för att vi åkte runt hela staden med spårvagn bara för att jag tyckte det var häftigt. Tack för att du var min farmor i nästan 26 år. 

Vila i frid, nu har du inte ont längre. Vi ses i Körsbärsdalen.

 

Så var det måndag igen, och därför en ny dag på jobbet. Jag hade semester onsdag och torsdag förra veckan, och fredagen var en röd dag så jag hade fem dagars ledighet vilket behövdes då det varit rätt så stressigt på jobbet.

 

Direkt efter jobbet så åkte jag till Landvetter och åt en enklare middag. Därefter blev det att åka till Thompa och gymma. Idag blev jag riktigt stolt över mig själv;

  • 55 minuter på crosstrainern
  • 20 minuter i gymmaskinen där jag tränade bröst-, och armmuskler samt fram och baksida lår.

Så nu sitter jag här i soffan, är helt slutkörd i kroppen men känner mig ändå stolt över mig. Jag siktade på 60 minuter på trainern, men jag orkade bara inte.

 

Jag har även börjat att använda en ny app, ShapeUpClub.com, som är gratis men begränsad. Den ska kort och gott hjälpa dig hålla koll på ditt energiintag och hur mycket du gör av med.

Man fyller i nuvarande längd och vikt samt vilken målvikt man har så räknar den ut åt dig hur mycket energi du ska få i dig varje dag och om man ätit för mycket (man fyller i vad man ätit och hur mycket så räknar den ut ditt intag av proteiner, kolhydrater och fett), och visar hur mycket man ska gå ner per vecka och hur många veckor det kommer ta ungefär.

De har även en app som funkar på iPhone och Android, och ditt konto synkas så man har samma uppgifter på båda ställen.

 

Forskare har hittat en parasit som lever på honungsbin,

Livförsäkring?

vilket gör dem helt dissorienterade, vilsna och i några fall, rädda för ljus. Slutligen leder denna parasit till döden.

Låter som om bina har blivit zombie-bin! Än sålänge så försöker bina inte smaka på sina kamrater i äkta zombieanda, men den dagen kommer nog snart när allt utvecklas lite till. :)

 

Kanske dags att införskaffa en livsförsäkring och hänga på väggen?

 

Artikeln finns att läsa på engelska, eller en översatt version via Google Translate till svenska.

 

Idag… eller ja, igår rättare sagt, var jag hos Tompa och tränade i hans lilla gym han har. Detta var andra passet vi genomförde och denna gången tänkte jag köra nästan enbart crosstrainern istället för att bara köra uppvärmning och sedan gå på gymmaskinen. Förra gången jag stod på maskinen körde jag nästan 40 minuter, denna gången siktade jag på 60 minuter. Tyvärr kom jag aldrig så långt, utan det blev ca 40 minuter men denna gången körde jag ett mycket snabbare och framförallt, jämnare tempo vilket bidrog till att mina krafter tog slut snabbare.

Efter att ha stått på crosstrainern tog jag hans yogaboll och gjorde några övningar för mage och rygg, och jag måste säga att det var jäkla svårt att hålla balansen på den där bollen eftersom man dels 1) inte var van. 2) kroppen var väldigt trött efter crosstrainern.

Men det gick bra, även om det måste sett väldigt roligt ut en svettig snubbe ligga och försöka göra övningar samtidigt som att bara försöka hålla sig kvar på bollen. :)

Efter att jag kom hem så hade Jenny fått för sig att städa hela lägenheten, dammsugit, tagit tvätt och disk osv, för att sedan slappa med mig på soffan och glo på filmen Greedy som kom på TV.

Helt plötsligt får hon ett SMS och reser sig upp, plockar fram mina PS3-handkontroller, chips, ostbågar, dricka och jodnötsringar samt några tomtejävlar. Det visade sig att hon tyckte jag förtjänade en kväll med ”grabbarna”. :D

Först tittade Richard in, strax efter dök även Jimmy och Anton upp. Då var klockan ungefär 6, och de gick hem halv 3. Vi lirade mestadels FIFA10, NHL10 och ett bilspel jag inte minns namnet på. Vi har skrattat, skrikit och stojat. Vi var även på Allum en snabbis för att köpa mer dricka då de som Jenny hade köpt tog slut på mindre än 10 minuter, så det var bara att handla nytt.

 

Alldeles nyligen kom älsklingen hem så jag ska sluta skriva och bege mig mot sovrummet och ge henne en massage med lite dofta-gott-hudlotion och tända ljus.

 

Natti natti!

 

Så, då har jag suttit och pillat mer med siten och börjar komma fram till något som jag faktiskt tycker ser bra ut. Funderade på hur min logga skulle se ut, men sedan bestämde jag mig för att inte ha någon logga – hur många kollar på en sån egentligen?

Har även lagt till dela-, mail-, och skriv ut-knappar på varje inlägg. Kan vara bra att ha. ;)

 

På dagen igår gjorde vi minsta möjliga, Jenny och jag. Vi tog oss en liten promenad till Allum för att kolla om våra förlovningsringar kommit in (vilket de inte hade) och så köpte vi en duscholja till mig.

Jag tycker om att ta promenader med min älskling, på något vis får man igång samtal på ett helt annat sätt än de man har när man sitter hemma vid köksbordet. Bra är det också att aktivera sambon litegrann, hon behöver röra på sig – ”det är bra för dig när det närmar sig förlossning” som alla säger till henne heeeela tiden. :)

Hursomhaver, igår var jag och Jenny på en restaurang som heter North And South här i Göteborg med Jennys syster och svåger – Linda och Boz. Man kan väl kalla North And South för en Amerikansk sportbar deluxe. Jag åt i vanlig ordning en blodig oxfilé med bakpotatis och jalapeño-bearnaisesås.

All mat är så fruktansvärt god där, och humor har de också. Eller vad sägs om en burgare som heter ”Death by jalapeños” med förklaringen ” jalapeños jalapeños jalapeños”? Eller den vegetariska burgaren som är ”helt utan muu”?

 

Vad vi ska göra idag är inte klart, men det blir kanske att dra till Landvetter eller hälsa på min farmor som ligger på sjukan. Vi får se, vackert väder har vi iallafall och det har vi ju inte blivit bortskämda med hittills i år iallafall.

 

 

Jag skiter i att det har varit jul och nyår och att jag har mycket att ta igen här på bloggen, men det allra största som hänt sedan senaste inlägget är att jag ska bli pappa! Jag och älsklingen är hur glada som helst för detta och i början trodde jag/vi att det inte var sant. Men nu är vi i 6e månaden och man känner sparkarna hur tydligt som helst samtidigt som hela magen rör på sig när ungen övar sig på sina karateskills. :)

Jag har fortfarande svårt att tro att jag ska bli pappa. Smaka på det ordet, ni: pappa. Farsa låter coolare, päron är det jag föredrar att kalla mina föräldrar, men pappa. Näst intill magiskt.
Även Jenny (som har startat en mammablogg för övrigt) har sina svårigheter att tro hon ska bli mamma, även om vi gjort två ultraljud och hon har fått höra hjärtslagen. Någon gång per dag ungefär brukar jag dock hamna mitt i ett tankedjup, när jag nästan sitter och dagrdrömmer, och känner ända in i magen hur fantastiskt roligt och spännande detta är, men även minst lika skrämmande. Hur kommer jag bli som pappa; bra eller dålig? Eller en helt medelmåttig pappa? Kommer jag vara bra under barnets uppväxt, men tappa allt när barnet blir i tonåren?
Det är så många frågor jag har i huvudet och jag har frågat många människor om hur det är och kommer bli, och alla säger nästan samma saker: när barnet sover ska du också sova, samt att allt lär man sig allteftersom. Känns ju betryggande. ;)

Jag skulle vilja skriva mer bl.a. som att jag och Thompa ska börja träna tillsammans, men det tar jag någon annan dag. Nu är det nanedags, ska upp tidigt till jobbet imorgon.

 

Kände att jag ville ha ett billigare sätt att ta mig fram och tillbaka till jobbet med än bil, så jag införskaffade en moppe!

 

En Baotian Sprint i årets modell. En pigg 4-taktare som går som en klocka. :)

Min moppe

Min moppe!

Visst är den fin? Solidvit med svarta detaljer så att säga.
Har haft den en vecka idag och kört drygt 13 mil på den.

 

Ibland känns det som om man har utforskat vartenda hörn av Spotify och det ”finns inget att lyssna på!”

Det finns hjälp för detta syndrom nu, och det heter tunigo och är enklare än någonsin.

Jag har inte provat denna så länge, bara en sisådär 10 minuter, men gillar det ändå.

Check it out vettja!

© 2012 Suffusion theme by Sayontan Sinha

Switch to our mobile site